I drömmen finns inga rädslor (Swedish Edition)

"Nópóc, réúk!" Förskräckt slog hon upp ögonen så fort att världen gungade runt henne. Det första hon kände tydligt var stanken. Av någon anledning luktade hennes rum som rutten fisk. Så klarnade hennes ögon och hon mindes, hon var ju i den där förbannade skogen, inte hemma hos Agatha i sommarrummet. Stönande satte hon sig upp och såg sig omkring. När hon vände på huvudet såg hon rakt in i ett par stora, gula ögon. Skräckslagen stirrade hon på monstret framför henne med stora ögon. Det hade ett huvud stort som två fem kilos meloner, en ormliknande näsa, huggtänder, spetsiga öron, vassa klor och en sorts svart rustning av läder. My kunde knappt andas, så rädd var hon. Rädd för den mörke "vad det nu var för något", rädd för att hon inte vaknat i sin egen säng i sommarrummet och rädd för att hon mindes vad rösten sagt; "det är så att taba'ke planerar att storma den norra fästningen" och "det betyder mycket mer för andra än för dig själv".